Hela publiken sjöng med, detta var ett sagolikt ögonblick i mitt liv, helt underbart! Det var ett sjukt drag i låten, åh Hardcore Superstar, jag älskar er ville jag skrika rätt ut, fast det hade nog ingen hört. Jag förstår inte att jag får se dem helt gratis! Dock är det ju en utomhus konsert på torget, slottstorget faktisk,t som på vintrarna pryds av en halm bock som alltid nån idiot försöker bränna ner. Jag blåste den blonda luggen ur ögonen och sneglade lite på Johan bredvid mig världens vackraste grabb som jag velat ha nu i snart ett års tid, fast så blev det ju inte...

Det knepiga började helt enkelt med att strömmen gick för bandet, det vart helt tyst, men jag stod ju såklart längst fram och hörde hur "crew" (arbetarna på scenen) svor och började springa fram och tillbaka, sångaren Joakim Berggren började se lite nervös ut, men strömmen kom tillbaka igen, jag märkte det eftersom jag var så dum och glodde på en av lamporna på scenen i samma stund de fick igång allt igen. Joakim vrålade ut ett; " MÅR NI BRA GÄVLE?! " publik, inklusiv mig och Johan vrålade ett " JAAAA " tillbaka, Joakim njöt av uppmärksamheten, det märktes på lång väg. Han frågade publiken om det var okej att de körde samma låt igen, samma " JAAA " vrål hördes från publiken och trummorna satt igång. Det var samma sköna drag nu med. Jag vart väldigt irriterad för jag kände att nån stod bakom mig och började trampa på mina fötter, det var väl iochförsig inte meningen, men det var jobbigt. Jag vände mig om och tittade in ett par stora bruna ögon, jag kände igen honom, det var ju Goran från skolan. Jag log till honom och lutade mig fram; " Bra drag va? Visste inte att du tyckte om sånt här! " Han log tillbaka och svarade; " Jovisst, helt okej. " sen började han se väldigt svettig ut. Han tog tag i mig och vrålade i mitt öra; " Ta med din väg och stick, långt långt härifrån! Snälla förlåt. " Jag förstod ingenting, jag bara ryckte på axlarna och tittade framåt igen, sen la Johan sin hand på min axel och sa att han måste gå på toaletten. Jag följde med, och i samma stund som vi lämnat området vi stod på, vi kanske han iväg 2 meter, då small det. Jag fattade ingenting först, jag bara slungades mot marken och hörde ett pip i öronen. Jag kände att inget kändes bra längre, jag vart väldigt varm på benen och magen. Musiken upphörde i samma stund som smällen, scenen låg utspridd med allt folk och alla möjligt saker på marken, jag börjde bli yr, jag lyfta på huvudet och såg att jag hade en stor grov träflisa i benet och att blodet bokstavligt talat, sprutade ut. Sen svimmade jag, har EN enda fobi här i livet och det är blod...