PUSSHEJ.

Hela publiken sjöng med, detta var ett sagolikt ögonblick i mitt liv, helt underbart! Det var ett sjukt drag i låten, åh Hardcore Superstar, jag älskar er ville jag skrika rätt ut, fast det hade nog ingen hört. Jag förstår inte att jag får se dem helt gratis! Dock är det ju en utomhus konsert på torget, slottstorget faktisk,t som på vintrarna pryds av en halm bock som alltid nån idiot försöker bränna ner. Jag blåste den blonda luggen ur ögonen och sneglade lite på Johan bredvid mig världens vackraste grabb som jag velat ha nu i snart ett års tid, fast så blev det ju inte...

Det knepiga började helt enkelt med att strömmen gick för bandet, det vart helt tyst, men jag stod ju såklart längst fram och hörde hur "crew" (arbetarna på scenen) svor och började springa fram och tillbaka, sångaren Joakim Berggren började se lite nervös ut, men strömmen kom tillbaka igen, jag märkte det eftersom jag var så dum och glodde på en av lamporna på scenen i samma stund de fick igång allt igen. Joakim vrålade ut ett; " MÅR NI BRA GÄVLE?! " publik, inklusiv mig och Johan vrålade ett " JAAAA " tillbaka, Joakim njöt av uppmärksamheten, det märktes på lång väg. Han frågade publiken om det var okej att de körde samma låt igen, samma " JAAA " vrål hördes från publiken och trummorna satt igång. Det var samma sköna drag nu med. Jag vart väldigt irriterad för jag kände att nån stod bakom mig och började trampa på mina fötter, det var väl iochförsig inte meningen, men det var jobbigt. Jag vände mig om och tittade in ett par stora bruna ögon, jag kände igen honom, det var ju Goran från skolan. Jag log till honom och lutade mig fram; " Bra drag va? Visste inte att du tyckte om sånt här! " Han log tillbaka och svarade; " Jovisst, helt okej. " sen började han se väldigt svettig ut. Han tog tag i mig och vrålade i mitt öra; " Ta med din väg och stick, långt långt härifrån! Snälla förlåt. " Jag förstod ingenting, jag bara ryckte på axlarna och tittade framåt igen, sen la Johan sin hand på min axel och sa att han måste gå på toaletten. Jag följde med, och i samma stund som vi lämnat området vi stod på, vi kanske han iväg 2 meter, då small det. Jag fattade ingenting först, jag bara slungades mot marken och hörde ett pip i öronen. Jag kände att inget kändes bra längre, jag vart väldigt varm på benen och magen. Musiken upphörde i samma stund som smällen, scenen låg utspridd med allt folk och alla möjligt saker på marken, jag börjde bli yr, jag lyfta på huvudet och såg att jag hade en stor grov träflisa i benet och att blodet bokstavligt talat, sprutade ut. Sen svimmade jag, har EN enda fobi här i livet och det är blod...

Vid slutet av vägen.

Anna smyger försiktigt igen ytterdörren, hon är så rädd att dom ska höra. Hon är väldigt försiktig i sina rörelser, när hon hänger upp sin nystickade yllekofta på en krok i farstun, och när hon tar av sig träskorna. Hon försöker andas väldigt tyst och försiktigt, det stora huset ekar tomt när hon försiktigt piper fram ett hallå, ingen svarar. Alfred har inte hunnit hem från skogen, tänker hon för sig själv. Hon går försiktigt in till köket, men vad tjänar det till att vara så tyst som möjligt? De vet iallafall att hon är där. Hon hör samma knackningar i skåpen och de tunga andetag som vanligt. Anna känner hur den lilla, eller lille, sparkar inne i magen och försöker sätta sig ner på en stol i köket. Hon tittar genast ut genom fönstret och ser att det drar ihop sig till oväder, hon hoppas innerligt och ber för att Alfred klarar sig där ute, och tar sig hem med båten i tid!

Sara klampar in vant i hallen hemma, hon sparkar av sig de ruta skorna, och hänger upp den blå jackan på en krok som suttit där i säkert 100 år... Det är mysigt med gamla hus tycker hon, men den kroken är bara för ful. Hon slänger av sig den svarta väskan och lägger den på sina skor, för hon ska ju ha den sen också. Hon går in till köket och tittar ut, det är bra mysigt att de har en liten sjö där, fast de inte har nån båt. Men det ligger ju en brygga där ute så man kan bada. Hon går till diskbänken och tar ett glas ur diskstället, hon fyller det med kallt vatten och sätter sig ner på en av köks stolarna. Hon rättar till den blå rutiga skjortan och drar upp tightsen som glidit ner lite gran. Det bruna håret får hänga som det är, hon orkar verkligen inte göra något åt det idag. Hon strycker bort luggen ur ögon och gäspar ljudligt. Och där hörs det igen, det där eviga knackandet. Hoppas verkligen pappa fixar pannan snart så detta ljud upphör, tänker hon lite argt för sig själv. Hon ser att nån har lämnat morgontidningen på bordet, hon ögnar igenom första sidan, inget spännande. Hon öppnar tidningen och ögnar igenom, tills hon ser en något spännande rubrik; spöken i husen.

Hon slår upp sidan som står under och läser igenom texten. Tydligen ska det spöka där de bor, i den lilla byn Allmänningen utanför Valbo står det klart och tydligt, hon läser vidare om gamla hus där hon bor, och huset hon har bott i de senaste 15 åren står faktiskt med som "hemsökt. " Hon fnyser högt för sig själv, tills hon läser vidare om knackningar, tunga andhämtninar, skadegörelse av saker eller byggnader och röster. Allt detta stämmer ju faktiskt in på deras lilla hus, men nej nej det finns ju inga spöken! Hon skakar av sig tanken och lägger ihop tidningen. Hon går upp för de 3 trapporna små trapporna till sitt kryp in där uppe och trycker på starta knappen på den lilla skoldatorn hon förvara där uppe, men den startar inte. Hon trycker igen, lite hårdare denna gång, men inget händer. Hon kollar så att laddaren sitter i riktigt, och det gör den. Sen vänder hon på datorn och ser att någon har skruvat bort batteriet. Hon biter sig i läppen och kliar sig i huvdet, hon undrar vem som kan ha gjort detta, det finns bara 2, Pappa eller Anette. Men hon använde ju datorn imorse och de åkte långt innan henne? Och det kan ju inte bara ha lossnat med skruvar å allt tänker hon, hon avbryts i sina tankar av en dov duns från nedervåningen, ett högt fnitter och sedan blir hon genast väldigt kall på handen, som om något lagt en kall sked på henne. Hon stelnar till, och hör tunga andhämtningar...

Sara klampar in vant i hallen hemma, hon sparkar av sig de ruta skorna, och hänger upp den blå jackan på en krok som suttit där i säkert 100 år... Det är mysigt med gamla hus tycker hon, men den kroken är bara för ful. Hon slänger av sig den svarta väskan och lägger den på sina skor, för hon ska ju ha den sen också. Hon går in till köket och tittar ut, det är bra mysigt att de har en liten sjö där, fast de inte har nån båt. Men det ligger ju en brygga där ute så man kan bada. Hon går till diskbänken och tar ett glas ur diskstället, hon fyller det med kallt vatten och sätter sig ner på en av köks stolarna. Hon rättar till den blå rutiga skjortan och drar upp tightsen som glidit ner lite gran. Det bruna håret får hänga som det är, hon orkar verkligen inte göra något åt det idag. Hon strycker bort luggen ur ögon och gäspar ljudligt. Och där hörs det igen, det där eviga knackandet. Hoppas verkligen pappa fixar pannan snart så detta ljud upphör, tänker hon lite argt för sig själv. Hon ser att nån har lämnat morgontidningen på bordet, hon ögnar igenom första sidan, inget spännande. Hon öppnar tidningen och ögnar igenom, tills hon ser en något spännande rubrik; spöken i husen.

Hon slår upp sidan som står under och läser igenom texten. Tydligen ska det spöka där de bor, i den lilla byn Allmänningen utanför Valbo står det klart och tydligt, hon läser vidare om gamla hus där hon bor, och huset hon har bott i de senaste 15 åren står faktiskt med som "hemsökt. " Hon fnyser högt för sig själv, tills hon läser vidare om knackningar, tunga andhämtninar, skadegörelse av saker eller byggnader och röster. Allt detta stämmer ju faktiskt in på deras lilla hus, men nej nej det finns ju inga spöken! Hon skakar av sig tanken och lägger ihop tidningen. Hon går upp för de 3 trapporna små trapporna till sitt kryp in där uppe och trycker på starta knappen på den lilla skoldatorn hon förvara där uppe, men den startar inte. Hon trycker igen, lite hårdare denna gång, men inget händer. Hon kollar så att laddaren sitter i riktigt, och det gör den. Sen vänder hon på datorn och ser att någon har skruvat bort batteriet. Hon biter sig i läppen och kliar sig i huvdet, hon undrar vem som kan ha gjort detta, det finns bara 2, Pappa eller Anette. Men hon använde ju datorn imorse och de åkte långt innan henne? Och det kan ju inte bara ha lossnat med skruvar å allt tänker hon, hon avbryts i sina tankar av en dov duns från nedervåningen, ett högt fnitter och sedan blir hon genast väldigt kall på handen, som om något lagt en kall sked på henne. Hon stelnar till, och hör tunga andhämtningar...

Satan vad jag är oaktiv :o nu när Emmy har fixat min blogg å allt ;o får skriva mer noveller å skit så jag har nå å skriva om xd Idag är absolut ingen bra dag :( Vädret är förjävligt, jag drömde massa skit inatt så det mår jag dåligt för och sen är jag jätte förkyld oxå, absolut inge kul :( men nu ska jag ta tag i novell skrivningen iaf så jag har det gjort :) puss!

Ok finns ju bra saker oxå.. elr? går ju dock ifrågasätta...
öhm jo, på torsdag ska jag ju som sagt till huvudstaden med min kära moder och sova kvar där tills fredag. Å sen äre sista april snart oxå. JAAA VAD KUL FÖR LISA HAR JU SÅ MÅNGA Å VARA MED? -.-

Mm å solen skiner, jag är ledig, grr vad härligt :$ ska gå å lägga mig igen å vakna på torsdag morgon...

pussN <3

|

|

v

IS THERE ANYBODY OUT THERE? IT FELLS LIKE IM TALKIN TO MY SEEEEEEEEEEELF! han bokstavligt talat vrålar ut orden på bussen, han ni vet en sån som alla klasser har, en sån där jävla snobb som är mycket snyggare och bättre än alla andra och mår så bra över uppmärksamheten av att kunna gå in på youtube på sin sprillans nya iPhone 4. Grattis idiot, du vet hur man använder en mobiltelefon... Smällen väcker mig upp ur mina tankar om tönt-Tobias, någon stackare som skulle kliva av bussen råkade komma åt honom så han tappade sin älskade iPhone... En salva svordomar vrålas ut genom bussen och skrämer den stackars tjejen som just nu springer genom gången på bussen och kastar sig ut, stackars sate. Snart ska jag också kliva av, skönt och slippa alla idioter, synd bara att jag bor i samma trapp uppgång, mitt emot tönt-Tobias. Jag sträcker på mig för att nå stoppknappen ovanför mitt huvud, när jag hör Tobias röst; " Men älskling då, inte ska väl du behöva anstränga dig och trycka på knappen det gör ju jag åt dig så du har mer energi kvar och suga av mig sen. "  Jag låtsas inte höra idioten och trycker på knappen, jag reser mig sakta upp för att inte tappa balansen och slå ihjäl mig när jag går till dörren på bussen, jag klarar mig denna gång men det gör dock inte Tobbe han ramlar framför fötterna på mig och jag kan inte låta bli, så jag harklar mig och säger högt; " Men lilla gubben då, får jag dig på fall? Synd att du ramlade framlänges och tröck in din lilla mini pick ännu längre in, för nu har jag inget kvar att suga på. " Jag hör hur hans älskade vänner håller på att dö av skratt bak i bussen och jag hoppar av hållplatsen och  går med bestämda steg hemåt. Känner mig sedan nöjd över dissen han fick, men hör snart hans elefantklampande när han försöker komma ifatt mig. Jag plockar upp min gamla mobil och stoppar försiktigt in mitt headset och lyssnar på musik så jag slipper lyssna på honom, men han ligger steget före och petar ut hörluren ur mitt öra.

- Varför är du alltid så sur på mig? Jag har egentligen aldrig gjort dig nåt.. Medvetet.

säger Tobias dröjande till mig.

- Tja, kan det ha med att göra att du är en idiot som alltid tror du är bättre än alla andra? Varför pratar du ens med mig?  svarar jag spydigt.

Han biter sig i läppen innan han svarar;

- För du är så fin.

Där brister jag i skratt, hur kan han möjligen tycka det? Jag har brunt hår med blonda skiftningar, gråa jätte tråkiga ögon. Sen är jag ganska kort, omkring 1.60 cm kanske, och inte är jag särskilt smal eller tränad heller. Väldigt stora läppar, små ögon, väldigt hög panna och låga kindben. Och min klädstil är väl som alla andras, just idag hade jag på mig ett par gråa mjukisbyxor, marinblå converse, en stor vit t-shirt med blommigt peace märke och en svart stickad kofta över. Mellan skrattsalvorna svarar jag:

- Men vad trevligt att du säger det...

Sedan är vi vid min port och jag ställer mig framför dörren och låser upp den, sedan går jag in utan att se mig om. Jag springer såklart rätt in i hatthyllan till vänster om dörren. Tobias hör smällen och dröjer sig kvar utanför. Jag kollar ner på min tröja och ser att den inte är så vit längre, den är mer röd då inser jag att jag faktiskt slog ett jack i pannan. Jag suckar tungt och drar igen dörren innan jag går in till badrummet och letar reda på ett plåster och sätter i pannan. Sen går jag förbi datorn och ser att mamma skrivit, jag läser igenom det och hon undrar hur jag har det här nere men jag svarar inte. Sen ser jag en ny kontakt förfrågan på msn, från någon som kallar sig " Erik, the man ;) " och han har även skrivit ett litet meddelande; " Jag såg dig på forumet, och att du söker socialt umgänge så visst varför inte, du verkar trevlig :) "

Det var kanske 3 månader sen jag la upp det på forumet.. Jag klickar i acceptera och sedan ser jag att han direkt skriver hej, detta verkar ju lite spännande, eller? Gjorde jag rätt som accepterade honom?

IS THERE ANYBODY OUT THERE? IT FELLS LIKE IM TALKIN TO MY SEEEEEEEEEEELF! han bokstavligt talat vrålar ut orden på bussen, han ni vet en sån som alla klasser har, en sån där jävla snobb som är mycket snyggare och bättre än alla andra och mår så bra över uppmärksamheten av att kunna gå in på youtube på sin sprillans nya iPhone 4. Grattis idiot, du vet hur man använder en mobiltelefon... Smällen väcker mig upp ur mina tankar om tönt-Tobias, någon stackare som skulle kliva av bussen råkade komma åt honom så han tappade sin älskade iPhone... En salva svordomar vrålas ut genom bussen och skrämer den stackars tjejen som just nu springer genom gången på bussen och kastar sig ut, stackars sate. Snart ska jag också kliva av, skönt och slippa alla idioter, synd bara att jag bor i samma trapp uppgång, mitt emot tönt-Tobias. Jag sträcker på mig för att nå stoppknappen ovanför mitt huvud, när jag hör Tobias röst; " Men älskling då, inte ska väl du behöva anstränga dig och trycka på knappen det gör ju jag åt dig så du har mer energi kvar och suga av mig sen. "  Jag låtsas inte höra idioten och trycker på knappen, jag reser mig sakta upp för att inte tappa balansen och slå ihjäl mig när jag går till dörren på bussen, jag klarar mig denna gång men det gör dock inte Tobbe han ramlar framför fötterna på mig och jag kan inte låta bli, så jag harklar mig och säger högt; " Men lilla gubben då, får jag dig på fall? Synd att du ramlade framlänges och tröck in din lilla mini pick ännu längre in, för nu har jag inget kvar att suga på. " Jag hör hur hans älskade vänner håller på att dö av skratt bak i bussen och jag hoppar av hållplatsen och  går med bestämda steg hemåt. Känner mig sedan nöjd över dissen han fick, men hör snart hans elefantklampande när han försöker komma ifatt mig. Jag plockar upp min gamla mobil och stoppar försiktigt in mitt headset och lyssnar på musik så jag slipper lyssna på honom, men han ligger steget före och petar ut hörluren ur mitt öra.

- Varför är du alltid så sur på mig? Jag har egentligen aldrig gjort dig nåt.. Medvetet.

säger Tobias dröjande till mig.

- Tja, kan det ha med att göra att du är en idiot som alltid tror du är bättre än alla andra? Varför pratar du ens med mig?  svarar jag spydigt.

Han biter sig i läppen innan han svarar;

- För du är så fin.

Där brister jag i skratt, hur kan han möjligen tycka det? Jag har brunt hår med blonda skiftningar, gråa jätte tråkiga ögon. Sen är jag ganska kort, omkring 1.60 cm kanske, och inte är jag särskilt smal eller tränad heller. Väldigt stora läppar, små ögon, väldigt hög panna och låga kindben. Och min klädstil är väl som alla andras, just idag hade jag på mig ett par gråa mjukisbyxor, marinblå converse, en stor vit t-shirt med blommigt peace märke och en svart stickad kofta över. Mellan skrattsalvorna svarar jag:

- Men vad trevligt att du säger det...

Sedan är vi vid min port och jag ställer mig framför dörren och låser upp den, sedan går jag in utan att se mig om. Jag springer såklart rätt in i hatthyllan till vänster om dörren. Tobias hör smällen och dröjer sig kvar utanför. Jag kollar ner på min tröja och ser att den inte är så vit längre, den är mer röd då inser jag att jag faktiskt slog ett jack i pannan. Jag suckar tungt och drar igen dörren innan jag går in till badrummet och letar reda på ett plåster och sätter i pannan. Sen går jag förbi datorn och ser att mamma skrivit, jag läser igenom det och hon undrar hur jag har det här nere men jag svarar inte. Sen ser jag en ny kontakt förfrågan på msn, från någon som kallar sig " Erik, the man ;) " och han har även skrivit ett litet meddelande; " Jag såg dig på forumet, och att du söker socialt umgänge så visst varför inte, du verkar trevlig :) "

Det var kanske 3 månader sen jag la upp det på forumet.. Jag klickar i acceptera och sedan ser jag att han direkt skriver hej, detta verkar ju lite spännande, eller? Gjorde jag rätt som accepterade honom?

Ur & Penn 69 kr, värsta coola gangster halsbandet ;)

nagellack 39 kr h&m ;) värsta coolt det blev när jag la på det mörkblåa som krackelerar över :)

29 kr cubus :) men den betalade jag inte själv, för det gjorde Viktoria åt mig : -D *bortskämd chey*

sen har jag inge mer kuligt å dela med mig av :( Jo idag ska jag börja med mina noveller :) kunde inte igår pga. internet problem :( 
men hare bäst så länge! PUSHEJJ! <3